Bulimisk träningsnarkoman som skippar spyan.
Tror det är en förkortning på mig ibland. Träninsnarkoman är jag, men samtidigt inte så långt att jag skulle kalla det ortoroxi. Då är man nog uppe i minst två träningar om dagen, OCH äter FÖR hälsosamt. Jag tänker på vad jag äter, mycket för träningens och hälsans och min egen känslas skull. Men äter nog mycket, men skippar socer och massa fett under veckan. Tror många gör samma som jag utan att vara hälsofreaks.
Men ibland, oftast på helgen eller en gång i månaden kan jag bete mig som en bulimiker. Äter det mesta som kommer i min väg, allt jag gått och tänkt på under veckan som är väldigt gott! Även om jag efter middagen är mätt stoppar det inte där, utan man äter tills man är gravid, mår lite illa och har ont i magen! Varför i hela fridens namn är det så? Tröstäter jag vid de tillfällena, vad är det jag ska ersätta med maten? Sen får jag aldrig sån ångest att jag skulle spy upp, hellre skulle jag sätta en silvertejp för munnen och avstå från allt godis och slisk! Nä fy, de få gånger jag varit magsjuk eller bakis, så kommer tårarna när jag inte har kontroll över att kroppen sätter igång och spyr. Vidrigt!
Träningen då, det enorma mängd träning jag gör, för vilken nytta? Tävlar inte i fitness eller liknande. Gör det enbart för min egen del, och jag trivs med det. Tror att det kompenserar för alla år under min uppväxt då jag var anklagad för anorexi, smal som en sticka, tränade väldigt mycker simning, men åt som en häst. Så kan det vara för en ung tjej med magra föräldrar. Vardagen bjuder på en känsla av att jag BARA MÅSTE få träna! Men sen kan det gå veckor på sommaren då jag inte rör en vikt, inte tar en promenad och äter massor av godsaker, UTAN att tänka en endaste tanke. Är det min vardgs-rastlöshet som slår in?! För det vet jag mycket väl finns där.
Funderade mest för att jag fått några frågor om vad jag vill med min träning, vad är tanken? Min träning gör mig större, skulle jag sluta skulle jag sjunka ihop till en pinne igen, för att sätta mig och äta godis, glass, pizza och hamburgare är inte min plan heller, inte min syn på att "bli större". Den anledningen räcker nog för MIG med all träning, det får mig att må bra, känner mig finare osv.
Jag vet faktiskt inte, men det jag vet är att jag vill träna, måste träna, mår bra av det. Vuxit upp med träning sen jag kunde gå. Träning är absolut beroendeframkallande!
/L
Men ibland, oftast på helgen eller en gång i månaden kan jag bete mig som en bulimiker. Äter det mesta som kommer i min väg, allt jag gått och tänkt på under veckan som är väldigt gott! Även om jag efter middagen är mätt stoppar det inte där, utan man äter tills man är gravid, mår lite illa och har ont i magen! Varför i hela fridens namn är det så? Tröstäter jag vid de tillfällena, vad är det jag ska ersätta med maten? Sen får jag aldrig sån ångest att jag skulle spy upp, hellre skulle jag sätta en silvertejp för munnen och avstå från allt godis och slisk! Nä fy, de få gånger jag varit magsjuk eller bakis, så kommer tårarna när jag inte har kontroll över att kroppen sätter igång och spyr. Vidrigt!
Träningen då, det enorma mängd träning jag gör, för vilken nytta? Tävlar inte i fitness eller liknande. Gör det enbart för min egen del, och jag trivs med det. Tror att det kompenserar för alla år under min uppväxt då jag var anklagad för anorexi, smal som en sticka, tränade väldigt mycker simning, men åt som en häst. Så kan det vara för en ung tjej med magra föräldrar. Vardagen bjuder på en känsla av att jag BARA MÅSTE få träna! Men sen kan det gå veckor på sommaren då jag inte rör en vikt, inte tar en promenad och äter massor av godsaker, UTAN att tänka en endaste tanke. Är det min vardgs-rastlöshet som slår in?! För det vet jag mycket väl finns där.
Funderade mest för att jag fått några frågor om vad jag vill med min träning, vad är tanken? Min träning gör mig större, skulle jag sluta skulle jag sjunka ihop till en pinne igen, för att sätta mig och äta godis, glass, pizza och hamburgare är inte min plan heller, inte min syn på att "bli större". Den anledningen räcker nog för MIG med all träning, det får mig att må bra, känner mig finare osv.
Jag vet faktiskt inte, men det jag vet är att jag vill träna, måste träna, mår bra av det. Vuxit upp med träning sen jag kunde gå. Träning är absolut beroendeframkallande!
/L
Kommentarer
Trackback
